Förra året önskade jag mig ett duntäcke i julklapp. Men på julafton var det inte jag som fick det. Utan det var Tove, min onda syster, som inte alls hade önskat sig det eller sagt något om det. Jag lackade på mamma och pappa och har tagit upp det ett antal gånger.
Detta år önskade jag mig det igen, men lite större förhoppningar efter allt tjat om det där jävla täcket.
Men vet ni vad dom kom hem med här om dagen då? Jo, ett duntäcke... till HANNA! Vafan?! Vad är deras problem. Samtalet ikväll om fjällräven jackor:

Rebecka: Men dom är så jävla sköna och varma
Tove: Dom är ju inte sköna för att dom är varma. Det är för att de känns typ som ett duntäcke.
Rebecka: *tystnad, medans jag tänker ut den perfekta meningen*... Det vet inte jag... Jag har aldrig haft ett duntäcke.. *onda ögat mot mamma*

HAHA!