Att älska någon så mycket, är svårt att förstå. Att en person kan vara så fin på både utsidan och insidan, är svårt att förstå. Att någon kan lysa upp ens dag, varje dag, är svårt att förstå. Men att förstå att vi två är bästavänner, är inte svårt att förstå, för vi är menade för varandra. Det är du. Du. Du. Bara du. Genom bebisåren, genom barndomen, genom tonåren, snart genom undomen och till vuxenlivet. Sen till graven. Hand i hand, livet ut.

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod. Som ett hjärta som vägrar sluta slå. När varje bön gått åt, fortsätt. När jag fallit tungt. På ditt minnes skrothög. Hitta mig när som helst. Blivit sparkad runt några gånger, som en del måste bli. För att fatta vad som betyder nåt. Och vem som går att lita på. Men när du var med mig. Musiken slutade aldrig. Du bara får mig att hänga, hänga kvar.

För jag tror att när vi går genom tiden. Att allt det bästa inte hänt än mig.